Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
***•
Ljuset är det enda, rena bandet,
Mellan himmelen ocb jordens slägt:
Sjelfva kärleken till fosterlandet
Lefver blott af Ljusets andedragt.
Mer än alla plågor, mer än döden
Fruktansvärdt är mörkrets tyranni;
Ljuset blott förmildrar menskans öden:
Den som upplyst är, är fri.
Ej den eld, som Yestas tempel byste,
Var för Rom så helig och så kär,
Då det högst i dygd och ära lyste,
Som upplysningen för verlden är.
Om från fädrens läror folken falla,
Skilja sig omkring den Högstes thron,
Evigt lika blifver dock för alla
Ljusets sköna religion.
O! hvar helst som några strålar glimma
Ur förglömda land i dagen opp,
Skydda dem! i deras späda strimma
Ligger tyst förvaradt tidens hopp.
Mången jordens nejd skall hon försköna:
Nya folk och nya tidehvarf
Hon, för vården tacksam, skall belöna
Med ett oförgängligt arf.
Se, i Hellas, efter dunkla skiften
Under våldets ok och svekets dolk,
Sväfvar mellan friheten och griften
Ett ur nattens armar vaknadt folk.
f
•***–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
