Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f :–––––––––––––––––––––—;–––––––-
r Och mer än jordens klot. Jag dricker döden —
Välsmakande och svalkande han är.
Med hvar pokal, mig Vatten-nymfen räcker,
En plåga i mitt hjertas djup hon, släcker.
Sol! lys ej mer på mig!4I fordna dagar
Du var mig kär, då du mig handla såg,
När jag med svärdet tydde fridens lagar,
Och väckte allt, som uti dvala låg.
För verk och handling blott iick menskan ljuset:
När hennes själ blir trött och kraften matt,
Och hjertat af en långsam pina fruset,
Då är hon mogen för Tartarens natt.
Natt? — Långa natt! du natt förutan dager!
Intill ditt sköte snart, o snart mig slut!
Och lust till lagrar icke dit mig drager;
Jag har ej rum för dem, jag fått förut.
Släck blott med mörker mina tankars svindel;
Nog har jag tänkt, för mycket har jag hört:
Och lös, så fort du kan, den trånga bindel,
Som lifvets små pygméer kring mig snört.
I djupet vill jag tåligt se’n förbida,
Om äfven griften har sin ljusa sida.
Den, som har skapat verk for evigheten,
En verld af hjeltar upp ur stoftet väckt:
Som vakat dag och natt for menskligheten,
Vidskepelsens och mörkrets spira bräckt:
Jag vet, hos dig ej blommar någon lager,
ett**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
