Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se’n ordnade han tåget. Vidt det räckte:
Med sina Palikarer gick han främst,
Och Sulioterna hans rygg betäckte;
De voro lugnare, men icke sämst.
Ty alla, som i troppen syhtes tåga,
Uppeldades af samma rena låga,
Att segra eller dö för fädrens bygd.
Men tyst som Dödens Englar fram de gingo,
Tills Paschans läger de i sigte fingo,
Som glänste hvitt, i fikonträdens skygd.
Uti sitt tält af perlbestickadt siden
Vällustigt utsträckt Mustaj Pascha sof.
Ej visste han hur när han var till striden;
I spridda tält re’n slumrade hans hof.
En Negerslaf allena, svart som natten,
Lik sagans Drake, som höll vakt om skatten,
Med djurisk trohet vid hans fötter låg.
Om sömnens spira slafven stundom tämde,
Det minsta ljud ur slumren honom skrämde.
Då spratt han upp och på sin herre såg.
Kort efter middnatt han sig höra tyckte
Ett dån af svärd och lossade gevär.
1 Paschans atlastäcke lost han ryckte,
Och sade: »Herre! fienden är här.»
Men Mustaj svarte: »Fienden jag känner:
Jag har omkring mig åttatusen vänner:
De äro fruktansvärda, vill jag tro.
Var stilla, Mohul! I din herres läger
Tre Paschar tjena. En af dem mig säger,
Om någon Christen hund förstört min ro.»
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
