Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sagdt, han sönk bekymmerslös tillbaka
På ejderkudden; men hans ro blef kort.
Helt tydligt hördes dragna vapen braka
Ej långt ifrån härförartältet bort.
Då reste Mustaj sig, tog sabeln neder,
Som mången gång han burit har med heder;
Ty han var krigisk, då han ville det,
I simpel skrud han sina lemmar höljde,
Och gick. Pistolbeväpnad slafven följde,
Som skuggan trogen, i sin herres fjat.
Derute gick det tappert till; ty redan
Botzaris slagit förpostkedjan ner.
Femhundra man dess styrka var; och sedan
Han söker flera, och han finner fler.
Re’n alla Turkar, dem Propheten unnar
Att vakna upp, då faran sig förkunnar,
Beväpna sig, och slåss med fasahs mod.
För Grekers svärd till hundratal de falla,
Och fåfängt ropande sitt »Allah! Allah!
Till Paradiset simma i sitt blod.
Allt mera frossar döden. Men Botzaris
Inrusar i ett tält med vindens lopp.
Der ser han Paschan Hago Bessiaris,
Som, sömnig än, nyss steg ur bädden opp.
Den vilde drar sin dolk, och håniskt skrattar,
Men Hjelten honom hårdt i skägget fattar:
»Du, Sulis bödel! mördar ingen mer:»
Vid dessa ord han Turkens hjessa böjer:
Sitt varma svärd med väldig arm han höjer:
Och Hago ramlar dod till golfvet ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
