Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då syns Botzaris midt i hären stanna
Med samma djerfhet, han i striden haft.
En himmelsk fägring strålar på hans panna,
Och i hans bröst en himmel utaf kraft.
Hans rika hår i lösa lockar gungar:
Ett blottadt svärd i högra handen ljungar:
På blåa drägten korsets bild är röjd.
Friskt mannamod uti hans ådror brusar,
Och österns vind i hjelmens fjädrar susar
Sin sång om seger och sin sång om fröjd.
Han ropar högt: »O nej! J skolen falla.
»Er sista dag nu nyss upprunnen är. .
»J blifven nedergjorde alla, alla;
»Markos Botzaris, hämnaren, är här.»
Och så, i spetsen framför Sulis hjeltar,
Förödelse och död han för sig vältar;
Men Mohul känner honom på hans mod.
Ett skott! — Botzaris strax sig sårad känner,
Men strider dock, ehuru smärtan bränner:
Hvart steg framåt han märker med sitt blod.
Och just, som segren synes sig förklara
Och lyckans ynnest står de tappra bi,
Då Musulmännens ångestrop besvara
Botzaris och hans Grekers segerskri:
Annu ett skott den ädla Markos hinner,
Han dignar: styrkan ur den arm försvinner,
Som nyss så djerf och öfvermanligt stred.
Han, som gick upp lik morgonsolen präktig,
Och ensam var legioner öfvermäktig,
Nu sjunka syns som aftonsolen ned.
.4
nät»
;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
