Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma stund som b j el ten Markos böjde
Sitt hufvud ned och blef för verlden kall,
Naturens sol sig klar i Östern höjde,
Slog ögat upp och såg sin likes fall.
Nu Zongos, Hyskos och Belezes lände
Med friska troppar an. Sin Chef de kände,
Snart de eröfrade sin Chef igen:
Och kämpar, dem till gråt hans åsyn rörde,
Ur stridens eld och buller honom förde.
Han lefde än, han log emot dem än.
Den seger, som en hjeltes kraft beredde,
Bredvid hans bår Förtviflans styrka vann.
Väl mången större strid på jorden skedde;
Men ingen mera härlig nämnas kan.
Hvar Musulman, som värdig var att falla,
Han föll för svärd: de andra flydde alla
Och hämdens Furie dem framför sig dref.
Halftannat tusen döda fältet tuckte;
Men många skaror sina vapen sträckte,
Och hela lägret Grekiskt byte blef.
När allt var stilla, härens klagan hördes
Omkring den bädd, der blek Botzaris låg.
Af kämpar han till Messolonghi fördes:
Det var ett sorgens och ett segrens tåg.
De Palikarer, som sin höfding buro,
En evig kärlek åt hans minne svuro,
Ett evigt minne af hans segrars lopp:
Och Sulioterna, som efter följde,
I mörka mantlar sina hjessor höljde,
Men lyfte fanorna mot himlen opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>