Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg Dig — och din bild dess första kärlek tände:
Hon hoppets ljufva <jval för första gången kände.
Hon rycktes af ett ljud ur enslighetens famn
I verldens rymder ut — och det var OscAB.8 namn.
Och Skalden mins den dag, då vördnadsfull han lade
En prunklös, nordisk krans af blommor för Din fot,
Och Du med mildt behag hans offer tog emot,
Och i Din öppna blick en öppen himmel hade:
Jag såg mitt hopp deri, då Dina läppar sade:
»Tack for din gåfva, Skald! din krans behagar mig.
»Om i ditt bröst en gång en önskan hemligt lågar,
»Hvarpå ditt väl beror, den knappt du yttra vågar,
»Förtro den först till mig: det skall ej ångra dig. —
»Den skall hos mig så tryggt som hos dig sjelf bevaras,
»Och med fullbordans »ja!» dess tysta ord besvaras.»
I mitt förtjusta bröst Ditt tal blef tacksamt gömdt:
Det var så furstligt mildt, så majestätiskt ömt.
Och derför Skalden sjelf och Skaldens Sånggudinna
För Dig af lika tro och samma kärlek brinna.
Förenade i allt, i ett de skilja sig:
Hon lefva vill för Dig: Han vill ock dö for Dig.
O Prins ! Vår gamla Nord med fadrens runohällar,
Med blyga dalars prakt och stjernbekrönta fjellar,
Är helig för min själ. Min andes stilla gång,
Som, lik en slumrande Sefir i morgonstunden,
Ej än sig lyftat upp ur blomstrens famn i lunden,
Tog flygt vid Svithiods namn — och flygten blef en sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
