Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»***— -«*#
Hvar Nordens dag och natt mig på förtjusning bodo:
I kronor af juvel, i klarhet evigt ung,
Som Drottning Natten stod och Dagen som en Kung,
I hvilkas spirors skygd från glada skaror ljödo
De dyra namnen: »Gud och Kung och Fosterland.» —
Och ve den falska stund, som tänder i mitt sinne
En högre aktad fröjd än mina Fäders Minne,
Än Lif för detta land, som lifvets ljus mig gaf,
Och Död för dess försvar — och i dess famn en graf.
Men re’n af kroppsligt qyal min unga styrka mattas:
I fosterlandets sköt mig frid och hälsa fattas,
Och mellan is och snö ej bor den talisman,
Som deras flydda fröjd igen framtrolla kan.
Jag kan ej blifva det, hvartill Naturn mig ämnat,
Ej bilda ut det frö, hon mig till odling lemnat,
Ej bli mitt tidehvarf, ej Dig och Ljuset värd,
Min inre verld ej ryms uti min yttre verld,
Förrän jag skådat mer än fjellarna i Norden,
Och sträckt en enda blick kring taflan utaf jorden,
Forr’n till det Skönas hem och Konstens tempelport,
I hoppets rustning klädd; en pilgrimsfärd jag gjort.
För aningen en mängd af drömmar vildt sig hopar,
Beslöjad Fhantasien så ofta fåfängt ropar
Till mången glansfull bild sitt »Varde I» och sitt »Blif!»
Lik Cynthias bild, som ren på böljans spegel lågar,
Den först af ögat sedd får varelse och lif.
Ej Gustaf Adolf forr min pensel skildra vågar,
Än jag besökt det land, der Ljusets svärd Han höll,
Jt Tog Ljuset in med storm — och i sin seger föll. i
****
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
