Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILft Hlieo.
En gång, när månen speglade sitt anlet
I Tiberns flod och alla blommor sofvo,
Förutan stadens bleka nattvioler,
I ett palats det hölls en dans i Rom.
Då gick en Skald utur den tomma glädjen,
Och satte sig uppå en enslig kulle,
I myrtnars skygd, och sade för sig sjelf:
»Jag är allena. Hvad är värdt att dikta,
När allt är dikt, och ingen enda dröm
Af hjertats alla sköna morgondrömmar
Får verkligt lif, att jag omfamna må
Och älska den, och kalla honom Broder?
Bekanta heta alla, som derinne
Förlusta sig och dansa, men min själ
Ar dock med himlens fåglar mer bekant,
Fastän de prisa mig och mina sånger
Så varmt och eldigt att mitt hjerta — fryser.
O! skönheten har vissnat bort på jorden,
Och alla dessa målade gestalter,
Som tycka om sig, le och spegla sig,
Se ut som syndafall från Idealet.
Naturens Yestaseld är släckt i templet,
O att jag kunde tända den igen!
Jag är allena. Hvad är värdt att dikta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
