Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
Nar ingen aning lif i tiden far
Och intet hjerta mot mitt hjerta slår?
Då gick der fram en yngling, skön som våren,
Med svart barett utöfver snöhvit panna,
Och under snöhvit panna bruna Ögon,
Kringfladdrade af gula, gyllne lockar,
Som liknade i månens silfversken
Guldsträngar, sprungna af Allfaders harpa,
Der evighetens treklang ljuder än.
Han blickade så mildt och så gudomligt
Naturligt rundt omkring sig, flög till Skalden,
Låg vid. hans bröst och sade: »Ar det du?»
Och aldrig förr de hade sett hvarannan;
Men när de sågo, kände de hvarannan/
Och Raphael, så het den sköna yngling,
Och Skalden kysste honom, grät (if fröjd,
Och sade aldrig mer: Jag är allena.
Du är min Raphael. Kom nu, min Broder!
Med mig i Diktens rosengård en stund.
Jag visar Dig ej kalla marmorstoder;
En blomsterbild mot lifvets dunkla grund,
En stjerna öfver tidens mörka floder,
En näktergal i vinterhär jad lund.
Se, Hugo! detta vill jag gifva Dig
För den Johannisbild Du målat mig.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
