Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och drypande dagg uti blommornas käril
Kom Qvällen så sval öfver sjö, Öfver land,
Kom Natten, så ljus som en morgon, i dalen,
Med lampor i handen ur mörkblåa salen.
Att Vara en stjema och tindra så der,
Det vore fast bättre än irra så här.
Min jacka var tunn i den kyliga vinden:
Jag var så allena och skogen så lång.
Det regnade litet på bleknade kinden
Ur ögonens moln, och jag grät mig en sång.
Hej lustigt! när tårama blefvo for många,
Jag lopp som jag lupit att svalorna fånga.
Och innan jag visste hur vida jag gått,
Så lyste framför mig ett prunkande slott.
Det blänkte så hvitt uti natten den klara
Som bygdt utaf månsken af Englarna små,
Och fönstema glänste, (oräknelig skara)
Som ljusblåa, .blinkande ögon derpå.
Och dörrarna flitigt upplätos derinne,
Då blef der så ljust som i sångarens sinne.
Och herrar och fruar, som talade stort,
Spatserade ut genom grönskande port.
Tulpaner och liljor, möd öppnade kalkar,
De drucko det ljus, som från himmelen föll,
En flock af bevingade, stimmande skalkar
Sin lustiga dans öfver asparna höll.
Och knarren han spelte, och doftände flägter
Upplyfte de rodnande rosornas drägter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
