Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag.
Aj, släpp mig! du bräns — du förstör ju min mun.
Din kind är som eld, dina blickar så vilda.
O! hellre jag låg i den djupaste brunn.
När gossen är död skall han gå under pell,
Och sitta hos bruden så stilla och snäll.
Allt närtnrc intill sig hon slöt mig och tryckte,
Kring halsen hon snodde mitt fladdrande hår;
Men rätt som hon snodde, och rätt som jag ryckte,
Det prasslade — Erik framföre oss står.
Jag tror, att skön Karin på fingren han knäppte,
Hon skrek oeh sitt offer ur händerna släppte.
Jag ilade bort som en stråle på stund,
Och dolde mig djupt i den lummiga lund.
Jag lopp genom dalar, jag lopp öfver klippor,
Hvart träd var en Erik, som hotade mig,
Gökrågen på bergen och ängarnas sippor
Nu voro små finger, som spetsade sig.
Och solen jag såg både fiämta och glöda:
Hon var mig en Karin med kinderna röda.
Jag glömmer ej Karin på femtio år;
Men hvad hon mig ville,*jag aldrig förstår.
Och åter en dag som en gyllene fjäril
Nedflaxade långsamt vid himmelens rand,
Karin.
Du lömske fortjusare! dit skall du komma.
När blomman jag brutit, så är hon min blomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
