- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 2 /
302

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

y» –––––––––––––––––-

fr Fram bägaren rullar och rullar tillbaka,

Och tankar som gnistor i hufvudet spraka*

De hålla kolorum och gnabbas och slåss,

Som bönder på ms^rknad och skojaretross.

Jag tror, att jag bultade åt dem på pannan;

De kände ej mera sin herre igen,

Och gubbarna kommo nu, en öfver annan,

Och kallade mig sin utkorade vän.

En slöt mig i hårda och stålklädda armar,

En annan mig höjde på stolarnas karmar,

En böd mig en krona af löf och juvel:

Den fjerde lät höra ett tjusande spel.

Kom äfven en gubbe, så gammal och skrumpen,
Och hade i hand en ofantelig bok.

Han sade, sa jämmerligt butter och trumpen,

Att han vore kommen att göra mig klok.

Och boken han öppnade under min näsa;

Der hjelpte ej böner; nu skulle jag läsa.

En rysning så kall genom lederna for,

Och orden de hade båd’ näbbar och klor.

De åto sig in i mitt darrande hjerta,

De flögo som pilar i ögonen in,

De glädde sig åt, att de gjorde mig smärta;

Ty nöjet var deras och pinan var min.

Ej ro eller hvila en stund de mig unde:

Jag plockade lösa så många jag kunde,

Och slog dem i golfvet; de kommo igen:

LDe ropade Om och de ropade Men.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/2/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free