Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•)fe*
I
Nu kommo Fastän och Alltså och Emedan
Och fasliga hopar af A B CD,
Och låto förstå, att de önskade redan
Mitt hufvud den yttersta smörj el sen ge.
Då grep mig en menniskohand Öfver armen,
Och hjertat blef stillare strax uti barmen.
Jag Öppnade ögonen, svidande än —
Och gubbarna hängde på väggen igen.
En Jägare, grann i de grönaste kläder,
Höll fast i min arm och förfärligt han svor.
Han hade i handen en piska af läder,
Och tyst vid hans fot satt en Pudel så stor.
»Hvad heter du?» —Rosalf.—»Hvem söker du?» —Ingen. —
»Hväd gjorde du här, och hvar gömde du ringen $> —*
Jag drack och jag drömde; ej hafver jag ring;
Jag äger ej hos mig den ringaste ting.
»Du stal icke perlor ur bägaren heller» —
Nej! aldrig i tiden jag stulit ett frö. —
»Din stapplande tunga till brottet dig faller;
»Tänk efter, min gosse! att skogen har spö.
»Så söp du dig full af det ljufliga vinet,
»Och glömde i ruset, att rymma med skrinet.
»Du, skurk! — på min soffa — besinna dig nu ,
»Och ljuger du sedan, så stackare du!»
Nu vinkade han — se, då gapade hunden,
Och visade mig både tunga och tand.
Långläppig och mulen han satt såsom bunden,
Och Jägaren lade i munnen min hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
