Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
t
Hu! käftarna ludna kring handen sig lyckte,
Men löst, att ej tecken till tand henne tryckte.
»Min gosse! om lusten att rymma du har,
»Så lemnar du handen hos Hector qvar.»
Så sagdt, gick han ut genom dörren, och fangen
Var jag och en pudel mitt fängelse var.
Jag föll på mitt knä, och begynte den sången,
Som Domherren sjunger i buren hos Far.
Jag klappade Hector och Hector jag smekte,
Och sången och smeket den grymma bevekte.
Jag sade till Hector: »Du känner mig nog,
Och vet* att jag icke det ringaste tog.»
»Ack! om du förstod — om ett hjerta du hade!»
Då veftade Hector sin yfviga svans.
Mitt hufvud mot hans så förtroligt jag lade,
Kring halsen nedrullade lockarnas krans.
En tår eller två på hans panna jag fällde —
Nu, nu att sin lycka försöka det gällde.
Jag kände — jag drog, och jag drog — och min hand.
Var lös och jag flög ur mitt fängelseland.
Och ute var skumt, och det föga mig brydde;
Jag fruktar ej dag eller qyäll eller natt —
Men menniskofjäten; — jag lopp och jag lydde,
Om menniskor kommo och togo mig fatt,
På galler och vallar jag flåsande klängde,
Och stundom i tÖrniga häckarna hängde.
Min jacka blef grann utaf rosorna; men
J Små flikar af. jackan tog häcken igen. ajj
W ■––––––––––––––––––––––––––––––– KW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
