Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bar ett gyllne bildkors i sin hand,
Slog ögats himmel opp: — hon var så skön,
Så skön, som Guido målat Aftonrodnan
Mer ljust än mörkt, af dunkel, gyllne farg,
Nedsvallade i sirligt lösta böljor
Kring hennes alabasterhvita .hals:
En krans af klara perlor låg på håret,
Som daggens droppar på ett solskensfält.
Och Fabio Guerra gick vid hennes sida.
De vandrade — två tjenare framföre,
Och tvenne bakom buro tända facklor —
Utur Capellet stilla Öfver gården
Och uppfor trappan in i sitt palats.
Jag brann af häpnad, rasande beundran,
Och utur skaran hörde jag en stämma:
»Vittorio! mins din ed: du har förlorat:
Så skön blef ännu ingen qvinna född
Som Beatrice Cenci: Hör Vittorio
Vi tanka gästa furstligt nästa år
I denna midnattsstund uppå din Villa.» —
Och så ett skratt igen, ett rysligt skratt,
Som likt en frost, sig vid mitt hjerta hängde.
Jag sönk förvirrad ned; hvad sedan hände,
Hur jag kom hem, — mig än en gåta är:
Men ännu rasar vildt i mina ådror
Den vilda nattens feber: ännu ljuda
De sista ordens hån i mina öron,
Och evig skymf är fästad vid mitt namn,
Om jag ej Ruspoli betala mäktar,
Och jag blir skymfad, gäckad, djupt föraktad
j Om jag min s\urna ed ej hålla kan.
I Rospigliosis sal: det rika håret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
