Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lucrezia
Hvem i Rom
Mins honom ej? hvem dyrkar ej hans minne?
Beatrice.
En afton, på en fest hos Bevilaequa
(Då var jag sexton år)
Då högtidssalen skimrade af lampor
Och unga tärnor, perlor och juveler
Och guld — han kom uti sin svarta skrud,
Och satte sig bredvid mig. Mången tärna
Blef afundsjuk på mig för denna ära.
Han lade sina händer i sitt sköte,
Såg upp mot himlen, som hans vana var,
Då han på något öfverjordiskt tänkte.
Han sade: »Beatrice.1 mig beklaga.
Jag har en ande, som förföljer mig,
En ryslig plågoande. Han om natten
Med onda drömmar jemt förföljer mig;
Om dagen han bland mina böcker rasar;
Han mina arma dikters blad förströr:
Och när jag vandrar djupt i lagerlunden
Vid Dorias Villa, träden han förtrollar,
Och blommorna och gräsen kläda sig
Uti hans leda, vidriga gestalt. —
Säg, Beatrice! är det ej förfärligt?
Lär mig en konst, att drifva honom bort!»
Och derpå fattar han min hand, och trycker
Den hårdt i sin: och i hans milda öga
J Jag glänsa såg en tår.
––––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
