Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
? Beatrice.
Ett ögonblick han satt med nedsänkt hufvud:
Så stod han hastigt upp, och sade
I det han gick: »God natt, min goda Engel!» —
En tid förflöt: den sköna våren kom:
Jag Skalden återfann hos Prins Colonna:
Då var han mycket blekare än fordom;
En himmelsk stillhet log utur hans öga,
Och ett gudomligt löje på hans mun.
Då nalkades han åter mig och sade:
»Tack för den femtonde December!.— Anden
»Förföljer mig ej mer. Allt var en villa,
»Och intet gyckel mer min syn bedrar.»
Lucrezia.
Och det betydde, att hans sista timma
Var nära; ty då Döden nalkas sjelf,
Till menskans boning med den sista plågan
Ha alla andra plågor tjenat ut.
Måhända när jag nalkas grafvens portar,
Med långsam, stilla gång, vid Dödens hand,
Skall också jag bli lugnare och frälsas
Från dessa skräckgestalter — dock o nej!
Nej! lugn, befrielse och hopp for mig
Ej Lifvet har — och icke heller Döden.
Beatrice.
Ja! du har rätt. Ej lifvet och ej döden
Förmå i menskans hjerta skapa frid.
^ Blott själens kraft, den höga, ljufva Styrka,
—––––––––––––––––––––––––-——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
