Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sväfvar ned ur ljusets fosterland,
Med Tålamodets kalk i ena handen
Och i den andra Segerns blanka Svärd: —
Allena hon kan kallas fridens moder
Yår sällhets ursprung, källan till vår tröst.
O! Moder! den är alla Englars Engel,
Som Michael mot afgrundsdraken stred,
Så kämpar hon mot lifvets onda makter:
Hon menskan på sin pilgrimsfärd ledsagar
Som Raphael den vandrande Tobias,
Och från dess vingar flödar ut en glam,
Som lifvets tafla himmelskt skön förklarar;
»Var ej förfarad!» klingar hennes röst
Liksom till Daniel profeten fordom
Den ljuse Gabriel sin stämma höjde:
Ja! Sinnesstyrkan är vår Engel: hon
Gör Lifvet skönt som paradisets förgård
Och sjelfva Döden gör hon skön som lifvet.
Hon flägtar dimman bort från själens spegel:
Och Österns moln med morgonrodnans färger
Hon rosenstrÖr och purprar. — Hon är din —
Hon var det ju, i dessa dystra dagar,
Då Lifvet var ett fängelse för oss;
Och då vi icke lefde, endast ledo
Och täljde dagens liksom nattens timmar
Med smärtor blott.
Det var en lycklig tid.
Hvar en af dessa smärtor, Beatrice!
Nu synes mig en salighet. Ach! säg,
Lucrezia.
III.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
