Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatrice Cenci eller Nepotismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
***&
Se hur dess höga fönster rosenfärgas
Af solens sista varma andedrägt!
O! om det vore än den lägsta hydda,
En koja, byggd af rör, på enslig strand:
Om alla näktergalars jubelsånger,
Som så harmoniskt hälsa qvällens hvila,
Blott vore tonen af en ensam vaktel,
En bruten suck af skogens turturdufva,
Om Kom med sina kullars tempelprakt
En öken vore — och den öknen hade
Två palmer blott, som hyddan öfverskyggde,
Säg — vore dock ej dessa fyra hjertan,
Tillsamman klappande, och för hvarann,
En verld for sig, ett paradis af kärlek,
Och du — du sjelf den lyckligaste der?
(De falla alla fyra, liksom medvetslöst i
hvarandras armar, och under denna
länga j tysta omfamning, ringa
klockorna i Rom Ave Maria.)
Lucrezia.
Nu är jag lycklig, nu i denna stund,
Då himlen lyser frid utöfver jorden,
Och då mitt hjerta slår vid dessa hjertan,
Hvi skulle jag ej äfven vara säll?
Förlåten mig: jag ofta Er bedröfvat,
Och med min suck förbittrat eder fröjd;
Men allt är nu förbi. O Beatrice;
Du mig af himlen sända tröstarinna,
Min Giacomo, — min älskade Bernardo! —
Om lifvet icke mer mig värma kan
J Så ljuft som fordom i de unga dagar, ^
— –––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
