Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––
^ Och hvita qvinnokläder dragas på
Och veklig barnasång ur svarta böcker
Förtaga bragdens ljud och svärdens klang
I Odins hem, vid ättefädrens kullar?
Yill du med iskallt blod och bröst se på,
Hur alla våra klara Sagominnen,
Som stått som stjernor uppå himlahvalfvet,
Nu skola höljas af de svarta kåpor,
Och vår förhoppnings ljus i molnen drunkna?
Säg, vill du se vårt Manhems undergång?
Alrik.
Yid Oldurs svärd! det skall ej hända, Fader!
Oldur.
Jag finner dig då sådan som jag väntat;
Men det är icke nog att hafva viljan;
Ty den som vill en sak, vill ock de medel,
Som saken kräfver, och begagnar dem.
Det kallas gudalikt att kraft med vilja, •
Att dåd med råd i lifvet jemt förena.
Kläd dig i pansar då, tag detta svärd
Och ställ dig vakt vid helgedomens port!
Vi äre få, som ännu trogne gömma
Vårt mandoms arf och Odens gyllne runor.
Jag hoppas och jag vet, att du ej säljer
Dem bort för korset och för munkars språk,
Att du vill rädda Asars tro, den höga,
Och med det gudabuma svärdets flamma
Vår sista skatt för hån och rån bevara.
* Svär då — så framt du kallas vill min Son,
\
t
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
