Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-**»
* • IK
* Och hämnas all den skam din Fader lidit — r
Att du med detta dyra runesvärd
Vill dräpa den utaf vår hela slägt
Som först vår gudatro har öfvergifvit:
Svär det, gör det, så är jag hämnad nog,
Och kan med lugn Valfader gå till mötes.
Alrik,
Det svär jag dig uppå min ättfars kummel —
Kanhända hörer han mitt stora löfte:
Du, svärd! tag mot min ed, och bränn mig sedan
Till glöd och aska, om jag den ej håller!
Oldur (omfamnar Alrik).
Nu är jag lättad, se’n min ungdoms kraft,
Min ålders vishet dig jag öfverlåtit.
Stort offer gifva vi — vår slägt är stor,
Dess föredöme verkar vidt och mäktigt,
Och denna ed kan frälsa Svea land,
Och öppna deras ögon, som nu slumra,
Och elda männer upp till strid och seger.
Du går förut, vår ungdoms skönsta blomma!
Jag signar dig med mina fadershänder,
Och trycker dig intill mitt fadershjerta. —
Alrik,
Mig blir det kallt om hjertat. Kom, vi vandre
Nu ned igen — Hör hur deruppe ringer —
(Klockan höres.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
