Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och orden så på mina lappar dogo.
Nu beder jag ej mer.
En Munk (sakta).
Gud nåde den,
Som sitt förstånd har mist!
En af folket.
\
Tyst, svarte Munk!
Ansgarius.
Låt blomma upp den kraft, dig Herren gaf,
Och tröttna ej i tålamodets öfning —
Böj dig förnöjd inunder Herrans pröfning,
Låt trones ankar bli din vandringsstaf;
Guds öga räknar tårarna du gråter:
En gång du finner dem som stjernor åter.
De gamla Gudar träffar du ej mera:
De hafva aldrig funnits: Gud är en.
Emund (fattar Biskopens hand).
Du vet så mycket. Nämn mig då ett haf
Nog stort att tvätta af den skuld mig trycker:
Dit vill jag gå, till verldens gränseskillnad,
Till Österns port, der Solens morgonpurpur
Den lugna spegeln glimmande förgyller.
Der vill jag bada mig så ren, så ren,
Och stånda upp uti min nya skrud,
Och klappa sakta på den gyllne porten,
Yid Englar tala, som der vakter stå —
Der hinner kanske bönen upp till Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
