Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansgarius (djupt rörd).
Din skuld jag känner ej; men om den vore
Så är dock Jesu nåd den öfvermäktig.
Snart jag din hand uti din hydda trycker:
Till dess i bönen jag dig innelycker.
Farväl!
Emund,
Farväl! ditt tal har gett mig lisa —
Bed! mycket gäller en rättfärdigs bön. (Går.)
Hu! det är kallt att gå på jordens yla
I munkedrägt, och heta Peregrinus.
Jag längtar åter till det gamla hemmet,
Der sorl och larm, ett evigt stridens buller,
Der dofva åskor utaf djupa suckar,
Och sorl af tårars svall från qvalens klippor,
Förta det stilla, men dock skarpa ljudet
Af harmoniens näktergal, den lilla,
Som sitter djupt i verldars medelpunkt,
Uppå den stora, ljusa liljeklockan
Och breder sina små, solklara vingar
ig Med sken utöfver de planeters kulor,
Som bergen tung, och såsom elden het,
(Det har mörknat• Folket går mumlande
bort. Tåget försvinner.)
FEMTE UPPTRÄDET.
Peregrinus {med en fackla)*
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
