Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sjunger så, att man må galen blifva. —
Tyst! hör — han slår sitt slag: Du lilla Fågel!
Hvad? lyssnar du? Jag råder dig att spela,
Ty innan kort så spelar du ej mera.
Hör du ej Ormens fjät i tysta qvällen,
Den svarta Ormens, som vill varligt smyga,
Inunder klockans hvalf, och den förstämma,
Och ligga der på lur i dunkla ringar,
Och stinga gadden i ditt späda hjerta? —
Mitt kall jag börjat: det blir något långsamt,
Och öfver öknar går min stig till målet,
Förstörelse jag blåser ut, och jorden
Till aska bränner jag; det gör sin nytta.
Det kokar redan uti allas sinnen;
.Snart rasar elden fram med ljusan låga.
Och när jag se’n min bana öfvergifver,
Och vänder åter till det kära hemmet,
Så kan jag le och säga Mörksens Furste,
Att jag en ny jernkrona honom gifvit,
Att jaS ^ar Sj°rt ett helvete af jorden.
Den pansarklädda Mannen gör mig vånda;
Men äfven han skall mig på slutet tjena;
Och hjelpa mig alt korset sönderkrossa,
Att strida för min sak, och sedan falla.
Det säger mig den ädla räkenkonsten,
Som jag har lärt, af den som bäst kan räkna,
Som räknar natt och dag, och heter Satan:
Just han, som smög så smärt i Paradiset
Och lärde Eva räkna. Hade hon
(Alrik rider förbi. Peregrinus går undan,
och framkommer äter> då Alrik synes
på bryggan.)
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
