Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i -rf#®
Hulda. ^
Mitt hjerta? O, hvad menniskan kan gifva
Af kärlek, Alrik! har du redan fått;
Men himlens tro, den måste helig blifva,
Den utaf allt jag undantager blott.
Min Frälserman får jag ej öfvergifva,
Ej kasta bort med svek en himmelsk lott.
Jag svurit har att bedja och att vaka,
Och för min Gud all jordisk fröjd försaka.
I templet svor jag det vid altarranden,
Då jag blef klädd i denna hvita skrud,
Då korset strålade i lampobranden,
Och jag blef vattenöst vid psalmers ljud.
Jag gret — välsignades af vigda handen,
Och hälsades som Aterlösarns brud.
Ack! om du svurit då invid min sida —
Jag fick ett kors, och det betyder lida.
CHon lutar sig mot Alriks bröst.)
Alrik.
Fly mig, jag heter Död: det är så skrifvit
Uti mitt hjerta: förr der kärlek stod.
En ulf jag nu emot min slägt har blifvit
Och vandrar kring, att söka fränders blod.
Än har du ej din hand åt Alrik gifvit:
Du är ej min: att dö är du för god;
Men bed din hvita Brudgum noga vårda
Ditt blomsterlif för Alriks svärd, det hårda!
God natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
