Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«9t^-
-w*X®
%
t
Alrik.
Som berg är ödets vilja;
Hulda.
Men veknar dock för kärleks milda röst.
Å runesvärd jag svor, den första döda
Utaf vår slägt, som tror på korset röda.
Din trohet dör? — den heliga och fromma:
O, Alrik! säg, hvi grof du Huldas graf?
Hvi qväfde du vår kärleks hvita blomma,
Och af dess lif åt hämden offer gaf?
Dock — ljufligt är hvad helst från dig må komma
—-Skönt, att som Alriks brud fa slumra af —
En kyss af dig — jag ler mot dödens glaf.
Din törnekrönte Brudgum än du äger:
Hans kyss i sötma Alriks öfverväger.
Men tom är skuggan, den du efterjagar,
Dess kyss är dimma, och så kall dess famn.
Blif hellre min, som i de friska dagar,
Då du ej kände nya gudens namn.
Lägg boken bort, deri du ber och klagar,
Och om ej Asars dyrkan dig behagar,
Bygg dig en kyrka här, i Alriks famn!
Der kan du hvila ifrån gråt och smärta —
Gif odeldt åter mig ditt trogna hjerta!
Alrik.
Hulda.
Alrik.
T**»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
