Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-v**8
¥
Alrik.
Nu hör jag hästen stampa. —
God natt!
(Stum omarmning / Alrik rusar ut.)
Hulda (ensam* vänder sig mot bor-
det ^ der den slocknande
lampan matt tindrar. Hon
slår rpp bönboken, lägger
åter ihop den> hopknäpper
sina händer odh gråter
stilla.
Nu är det slut: det sista bladet föll
Ifrån min vårfröjds skona blomsterkrona.
Nu är det slut: du unga, bleka dufva!
Din älskling flyr dig: du har intet qvar.
Böj ned ditt hufvud, ej mot något sköte:
En känslig barm den vore dig för mjuk.
Red uppå klippan dig en bädd af snö,
Dölj hufvudet inunder dina vingar:
Långt bortom hafvet snart din älskling svingar!
Tungt är att lefva: tungt är ock att dö.
(Månen blickar in.)
Dock — syndig var den liknelsen med dufvan:
Den hvita drägten hånar mig — ovärdig
Är jag, som bär Guds renhets sinnebild;
Han trycker mig, och Frälsarens prestinna,
Den unga, hvita lögnerskan, hon bär
Uppå sin mun ett glödhett menedsvittne.
Den enda rosen — bort med den — hon är
17u fläck af blod på Herrans egen lilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
