Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?
¥
Hulda,
Men älska den, som har förklarat krig,
Mot Gud och Englar, och som drager svärd
Och hjelm och spjut mot allt hvad heligt är,
Kan aldrig vara Herranom behagligt.
Ty värr! Jag gör det än: med många tårar
Jag måste skölja bort de heta kyssar,
Han gifvit mig, och lära mig att glömma.
Af höjden hoppas jag få tröst och styrka
Uti den hårda strid, mig förestår.
Just då jag stod och gret, ej utaf ånger
Men utaf svaghet, öfver min förlust,
Kom månen tågande ur molnets famn,
Och blänkte klar på himlens mörkblå hvalf.
Då stod jag der med skam inför Guds moder,
Befläckad, syndig och de ljusa strålar
Från månens aelet föllo, göto neder
Ett haf af skuld och ånger i mitt bröst:
Och bördan tynger ned mitt unga hjerta. —
Så ung och brottslig re*n — är det ej rysligt?
Det återstår att söka nåd.
En vänlig vink ifrån försoningslandet
Har uppenbarat mig, hvad jag bör göra.
^ Långt skall jag vandra.
Emund,
Ve mig!
Hulda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
