Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Alrik bar mig uppå gröna ängen,
Och lade mig så sakta mot en tufva
Bland gräsets liljor ned — och näktergalen
Mig varnade med klangfull sorgestämma.
Den första kyssen gaf mig lifvet åter —*
Och då förtorkades det första bladet,
Det första axet svartnade på åkern;
Ty brottslig var min kärlek — Gud blef vred,
Att jag en hedning egnade den känsla,
Som blott för Honom bör i hjertat brinna.
Blind har jag varit intill denna dag;
Men nu är det förbi. Han varit här
För sista gången. Sjelf han gått i afton
Med gruflig ed försakelsen till mötes.
Jag känner eden; ty en okänd Prest
Liksom en ande smög sig till mitt öra
Med denna tidning, nu då jag gick hem.
Jag var så frisk och glad af bönen vorden,
Att jag ej tänkte stort derpå; men nu —
Hur mörkt blir allt i själen åter! Hulda,
Hvi fick ej jag din skuld? För tidigt lar du,
O Hulda! lifvets bittra sorgdryck smaka.
Gråt ej! Det ar visst jag, och ingen annan,
Som straffas bör — Min synd, o Herre! är det,
Om kärlek för din domstol kallas synd.
Jag tror det ej, all kärleks klara källa 1
Emund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
