Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«jfe*.–––––––––––––––––––––––––––––
Folhe (lägger handen på barnets
hjerta och lyssnar).
Jag hörer intet ljud, du afma moder!
Och intet lif i kalla bröstet slår.
Nej, allt är stilla, tyst som uti grafven.
Qvinnan.
Min son är död, det vet jag nog, och fåfängt
Är allt försök att väcka upp de döda;
Men jag har kommit hit, att visa eder
Mitt döda barn, sen! är det icke vackert?
Se, kinden hvit, och dessa späda händer
Hopknäppta. Mycket skönare det varit,
Om ej den grymma munken hade kommit.
Alrik.
Du lilla barn, hvad du är skön i döden!
Det synes ej, som vore du förgången —
Hvaråt kan du väl le, då du är död?
Ja, qvinna! om jag kunde återköpa
Din älsklings lif med mitt, jag ville gerna
Så vara död, som detta rena bara.
‘Qvinnan.
Jag ser en tår ifrån ditt öga rinna: ’
O, det är vackert se en kämpe gråta:
Väl dig som ännu tårar har att gjuta!
Förr har ock jag så mycket, mycket gråtit;
Men nu är det förbi, den tröstekällan
ji Har torkat ut — den grymme , svarte munken. —
W–––––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
