Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke,
Dölj icke längre inom dig ditt qval;
Säg ut, hur barnet dog, hvem det har mördat:
Vi vilja sedan trösta eller hämnas.
Tröst — käre vän! förmår du icke gifva,
Och hämd kan ej det djupa såret hela.
Blott den, som väcker upp min döda gosse,
Han blir min hämnare, min Gud, mitt allt;
Men den är icke född, som sådant mäktar.
Jag vandrar nu omkring med barnet jemt:
Det är ej mitt: jag lånar det af döden,
Och talar om för alla, hur det dog,
Så noga — det gor godt — när jag beskrifver,
Så gräsligt som jag kan, dess sista stunder;
Då rifves såret upp, som läkas ville,
Och blöder ymnigt: lifvet täres bort.
Med glädje ser jag hur min styrka minskas,
Och tror att icke många dar behöfvas,
Förrän ock jag har slutat jemrens vandring,
Och jordad blifver med min son på armen.
Omätlig och förskräcklig måste vara
Din smärtas källa. Töm den i mitt sköte,
Att någon lindring må beskäras dig!
Qvinnan,
Alrik-.
Qvinnan.
Den kan ej tömmas; ty den är omätlig.
Men jag vill tala — Männer! hören mig!
Det var i förrgår, nära emot natten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
