Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥
En af Folket.
Nej! vi *må vänta tills de sig förökat
Som hafvets sand, och våra herrar blifvit.
Nej! låt oss vänta tills de dödat oss
Och våra arma barn och våra makar,
När mjödet sväller uti häftig gäsning,
Och öfver gyllne hornets bräddar fraggar,
Då blir du rusvild, om du deraf dricker,
Och gör i villan hvad du se’n skall ångra;
Men får det sätta sig, och grumlet sjunka,
Och du det gjuter så i di*yckeshornet,
Då blänker det så klart mot rena guldet,
Och muntrar, stärker väldigt den som dricker.
Sa modet ock. - Det klarnar om det hvilar,
Och fast det icke rusar, tänder kraften.
Är det en man, som blott J bettans stund
Har mod och drift, och intet med besinning?
Ju längre molnet skockar sig och svartnar,
Dess starkare blir thordön, då den kommer.
Det går ej an att sjelfva brott begå,
Just då vi rusta oss att brottet straffa.
Väl minnes jag, att Gautbert vi fördrefvo
Och Nithard dråpo; ty de onda voro,
Och voro blotta främlingar i landet.
Men Biskopen Ansgarius är här
Som sändebud från Kejsaren i Franken
Till Konung Olof, och hans skyddsbref har.
Han efter folkrätt ej angripas kan,
Men horas forst och sedan öppet dömmas.
Då först är tid att strida och att hämnas.
Folke\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
