Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f* ; ;––––––––––––––––––––––––––-
f Min fader, då han hufvudhvit och gammal
Var vorden såsom jag — då var jag gosse,
Vid edra år — tog mig i hand en qväll
Och sade: »Oldur! jag är trött att lefva,
»Och samlas snart till mina fäders ben.
»Jag vill se solen än en gång derute
»Förrän jag dör; led mig på berget upp!»
Jag gjorde^ så: den gamle satte sig,
Och njöt med fröjd den sköna qvällens vällust,
Och bldnd de andra sägner, lian förtalde,
Dem redan jag 1 arf er anförtrott,
Kom fram till slutet denna dunkla saga:
»Högt i Norden låg en härlig borg på en klippa.
Långt såg man derifrån öfver land och sjö. Berg och
kullar och betornade borgar lågo’ rundt omkring såsom
Lydkungar under den höga klippans borg. I den var
en sal, som var ståtligen inredd. Dess tak hvälfde sig
som en blå himmel, och fyra upprätta björnar af guld
stödde dess horn.
Mäktig och stor var den Konung, som der rådde.
Otaliga Kämpar i harnesk omgåfvo honom. De voro
glade och drucko. Skalder med guliharpor söngo om
Kämparnas bragder. Oro het en af dem.
Sjelf satt den höge Konungen på en bildprydd
silf-verstol. I jern var han klädd, så blankt som hafvet,
då det är lugnt; hjessan omslöts af en skön stormhatt,
1 och hvitt flöt skägget i vågor öfver brynjan. Han var
blek af ålder i sitt anlete; men kraftiga drag fattades
icke. En Stor gyllne tafla höll han i den venstra
han-Ett svärd var griffel i den högra.
» den.
U-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
