Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5––––––––––––––––––––––––-t*#*
( Och han täljde runor. I en blå ormslang, som r
slingrade 8ig i konstiga bugter kring tafian, ristade han
sköna, mäktiga runor, en för hvarje segerdag, början*
de vid ormens stjert, och allt framåt skallen.. När
solens vagn rullade ned i vester, och glansen af dess guld
låg på vattnet som ett glödande skum, förenande
himmel och haf, i hvilket hvita svanor badande flögo upp
och neder, när Kämparne kommo hem med seger, då
skref han en runa, och sången ljöd vid harpors klang
i borgen.
Natten kom. Då sken den nyskurna runan, och
det var som om dagen.
Aren runno, och Ormen var fullskrefven. Mulna
$utto Kämparne, då de hemkommit med seger om
qvällen; ty Kungen skref ingen runa. Då steg Oro
fram och frågade:
»Rurifader, är du döder?»
Men Kungen log sorgligt. Alla väntade mörker
om natten; ty de trodde solen skulle gå ned. Men
solen kom högre, och ville icke ned. Hon kom närmare
borgen. Kungen ville skrifva; men han kunde icke
mera. Borgens port flög upp, Kämparna skälfde. Oro
qvad:
Blek sitter Kungen,
Blekare runan.
Ho kan mig säga
Hvad Runfader våller?
Harpan är stum,
Och strängarna darra:
Oro vill dö.
Solen kom strålande genom porten. Då brann i
borgen i ljus, och Kämparne skylde sina ansigten. i
y&L–––––––––––––––:––––––––––––––––iW
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
