Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T*.—:––––––––––––––––––––––––~l
p slingrade sig, och gapade mot blodrunan. De föllo
båda till golfvet, lossnande från taflan, och kämpade.
Då ryste alla, som i salen vorog men pilten log.
Taflan svartnade; och då den gamle Konungen,
som stilla afsomnat under striden, sönk ned i jorden,
föll hon doft öfver honom som en liksten, de* ännu
hålor syntes efter de bortlupna runorna. Blodrunan
växte, och Konungen af Österlandet satte den på sitt
bröst. Ormen och han kämpade.
Då reste sig alla Kämparne, somlige för ormen,
somlige för Konungen. Jorden skalf vid det väldiga
slaget. Hjeltar föllo, och af deras blod växte rosor
upp, och snart blef den vida salen som en blomstergård.
Och den sköna Jungfrun gret. Ormen böljade sig;
förfärligt skramlade dess fjäll, och han rusade med dubbel
kraft mot Konungen af Österland––––––»
Här tystnade min faders, matta röst:
Hans hufvud sönk: det var förbi med honom,
Och gåtans nyckel tog han med i högen,
Liksom dess slut. Mork är den, och mitt lif
Har icke hunnit till att den förklara.
Måhända finnen J dess nyckel, barn!
Ty tiden tyder mycket.
Den grymma ormen —
Are,
Hu, jajy ryser,
Thore,
Är du rädd för tanken?
i
–––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
