Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff Somlige knotade, somlige knäföllo. Men skenet
mildrades, och en skön Jungfru i hvita kläder framskimrade
ur den mer och mer hvitnande glansen, hvars yttersta
strålar blott voro heta och röda. Ett underskönt barn
satt på dess arm, och flägtade med en palmqvist
glansen från Jungfruns ansigte.
Den gamle Konungen sade: »Pilt, hvad heter du,
och hvadan är du kommen?»
Jungfrun sade: »Hit är kommen Konungen af
Österland.»
Då sade Konungen i Nordansalen: »Späd är du
att vara Konung. Yill du ej sitta hos mig, och se
mina runor?»
Konungen af österlandet sade: »Jag vill sitta hos
dig.>> Och han såg på den runfulla taflau; ty Jungfrun
satte honom i den gamles knä.
»Sköna äro dina runor; men en fattas. Ingen
medelruna synes här vara. Yill du, så gräfver jag dig
en, Konung!»
Det bejakade Konungen, och pilten ristade med
den klara ändan af sitt finger midt på taflan, och
guldet smälte undan då han skref.
Och det var en Blodruna. Hon såg ut som en
nyss utsprucken ros, doftande och skön.
Men då var det underligt att se, huru de andra
runor började att krypa och gå, liksom fruktade de
den nya, och slogos inbördes. Än skötos de samman,
än lupo de ut åt olika håll, och rusade åter ihop, att
det slamrade hårdt i salen. Än gingo de parvis rundt
omkring brädden, och den främste steg tillbaka, att de
alla ramlade.* Men snart fattade de hvarandra, gingo
j i vågor upp och ned, och blefvo till fjäll. Ormen
fjte»–––––––––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
