Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ Men den, som ute går i svarta qvälleä, r
Jemt sökande och ingen lykta äger,
Och icke finner, efter själens fackla
Har brunnit ut, den står sig sämre, den.
Oldur.
Hvad söker du i qväll? hvi har du icke
I stilla samqväm här ibland oss suttit?
En man har dagen fått, för att arbeta,
Och finna hvad hån äskar och behöfver,
Och dagen är så lång att den förslår.
Nä* afton kommer, skall han hemma blifva,
Och öfvértänka, hvad han gjort om dagen,
Upplösa handlingen och verksamheten
I ljufligt minne och i ädel hvila.
Det båtar ej i mörkret ute trefva.
Alrik.
Men om hans handling då är mörkrets* handling,
Om solen honom skyr, och han skyr solen,
Då går han helst om natten, vill jag tro.
Öldut.
Rätt så. Nu hör jag väl, att du ej menar
Dig sjelf med denna bild; du är ej någon
Nattvandrare. Ondt trifves bäst i natten.
Du var ju alltid solens vän och dagens,
En ädel mandomsblomma, som sig vändé
Mot ljusets ursprung, hvart det skrida måtte,
Som helst göt ut sitt doft i solens sken,
LOch "blomstrade, insupande dess strålar. d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
