Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p Så blifva de en dag, förrän du tror, * W
Ett par vädurar, som sin herde stånga.
Nu tro de Thor oeh Oden, Frey och Freja,
Och kunna räkna upp* på sina fingrar
Den långa raden af de gamla gudar;
Men, ser du, ungdomskraften växer till,
Och vill ej alltid bo i barnets linda.
De vilja en gång tänka, dessa barn,
På egen hand, och då är det förbi:
De gå ifrån din tro, då du är död.
Nu, innan än en sådan giftig flägt
Fördunklat själens himmelsklara yta,
Så brytom vi det späda lifvets stängel,
Inför de mäktiga, i Gudhem bo,
Och bringom dem det söta blomsterparet,
Att jag må blifva fri ifrån min ed,
Och bästa ämnet för den onda tidens
Orena låga bli ur vägen rÖjdt.
(Han drar svärdet )
Knäböjen, barn! nu vandren J till Oden.
Jag ser, J bäfven ej för sista resan.
Friskt mod, ren blick ännu i dödens timma,
Och upprätt hufvud, karlafärg på kinden:
Det är en Sveai’s sed, att så se ut.
Vak upp i Valhall, öppna silfverporten!
Två gudabam dig gästa, store Öden!
(Han lyfter svärdet.)
Are,
« Släpp mig, jag vill ej dö.
5**.–––––––––––––––––––––––––––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
