Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Thore. F
Dö, men ej slagtas:
Jag vill väl slåss med dig om lifvet, Alrik!
♦
Oldur.
I Gudars namn! dig hejda, vilde yngling!
(Han vill rycka barnen från Alrik-)
Min ålders glädje, fosterlandets hopp,
Yill du förgöra — och du är min son? —
Mrik,
Ja! som en trogen son jag för dig står;
Du har ju sändt mig ut med svärd i hand,
Att döja fränder, som från Asars lära
Affalla först — men grymmare det är
Att först dem låta snärjas in i villor,
Och lömskt förgöra dem vid målets gräns.
Nej, Oldur! det är fegt: uppriktigt handlom!
Att öppet slå ettusende ihjäl,
År ej så grymt som att ett enda lif
Med svek och konster utur kroppen stjäla.
Upp! dödom allt hvad lif och anda har,
Af Oldurs slägt: jag vill ej gömma mig,
Men modigt följa dem i döden. Sedan
Kan du med trygghet lefva, säker dö.
Men om, när du inträder i Yalhalla,
Din blotta hjessa och ditt silfverskägg
Har något rodnat, om du fläckar golfvet,
Och Odens kämpar vända sig ifrån dig,
Skyll ej på mig; du har det sjelf så velat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
