Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L ’ 4
* - . . Oldur (<omfamnar Alrik)*
Min är du åter, ja, du är min Son.
Du tänkte aldrig mörda dessa små:
Du ville profva mig. Nu är allt godt;
Förbannelsen hann ej från mina läppar.
Alrik (;räcker svärdet åt honom).
Tag åter detta, då du väl har funnit,
Hvad vildhet ligger i det hemska löfte,
Du lockade derute af min mun;
Lö,s mig den svordom, som så hårdt mig trycker,
Och låt mig hämnas dig på annat sätt.
Räck mig din hand derpå, med* du är varm,
Och låt ej menskligheten åter kallna!
Oldur,
Mig fresta dina ord; men framför allt
Gå Gudars rätt och Nornans visa domar:
Hvad engång svuret är, går ej tillbaka,
Så visst som strömmen ej går uppför klippan.
Oskulden helig är; men, mina barn!
Om J förgäten mina ord och läror,
Och löpen blindt från Gudar och från minnen
I en förderflig nyhets lömska famn,
Då står min hämnare med svärdet der.
(Gossarne draga sig sakta undan.)
Det är min kärlek, som det ordet säger.
(Han vinkar dem till sig. Are döljer sitt
hufvud i hans knä. Thore ser stindt
på honom.) ^
–––––––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
