Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
f
Alrik.
Nej! du får bedja dig en annan bödel
Af Gudarna: jag drager ej milt svärd
Mot dessa barnen mera: det är visst.
For mig de gerna skola lif och tro
I ostörd frid behålla och bekänna. v
Du vill då icke svärdet återtaga?
Jag får ej bringa dig en annan hämd —
Är du ej nöjd med annat blod än eget?
Oldur.
All annan hämd är intet, båtar intet:
Blott den, du svor, kan rädda fosterlandet.
Det är min tröst: som^trogna, sanna Svear,
Sin bana skola de till målet vandra,
Och faste stå vid sina fäders tro,
Som bryggans pelare i Mälarns djup
Emellan Adelsö och Björkö stränder —
Förvara svärdet; glöm ej löftet, Alrik!
Alrik.
Hårdnackade! jag minnes hvad jag svor,
’Att detta svärd skall genombåra den
Som först af Oldurs slägt på Christus tror
Och blifver döpt; men dessa barnen döda,
Det har jag aldrig svurits och hvem vet,
Hvem denne förste blir? Nog af, var trygg;
Jag bär min plåga, tills min stund är kommen.
Ju längre, fader! jag dig här betraktar,
Ju mera liknar du en dunkel vålnad,
Som spökar lefvande, som glömt atl dö,
’1**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
