Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®5t^––––––––––––––––––––––––––––––-
9 ?
Jag fruktar — och än har jag aldrig fruktat
I otid — någon farlig etterpust
Har. han uppfångat re’n: han talar spotskt
Mot Gudar, ler åt deras ålderdom,
Yill hafva allting nytt. O stanna, yngling.1
Det har gått långt, då du det fordna ratar;
Dock, huru skulle den sin fader ära,
Som anser alla Gudarna för gamla?
Folke. .
Förundras ej, om något sorgligt minne
Af bruten kärlek stundom honom griper,
En tanke på hvad han för dig försakat,
Kan hvässa någon gång hans rena tunga
Till bittert skämt mot detta dunkla, gamla,
För hvars försvar hans ungdoms helgedom,
Den sköna Hulda, öfvergifyen blef.
Blif icke vred; ty onda ord förderfva
Allt hvad vi vist beredt. Var honom blid:
Det stärker honom på hans hårda bana.
Oldur.
Nu ser jag hohom sällan. Ofta plägar
Han hos Kung Olof vara, kommer sent
Till hus, och ofta är han icke hemma
På flera dagar: mången.mulen qväll.
Då stormen rasar, ser jag honom ro
Med vildsint kraft en båt mot Adelsö,
Att forssen såsom rök kring kölen hvirflar.
Det säges att han långa natten sitter
I Emunds hydda stum, som öde står.
{
. ’4
-*=*•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
