Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ste». –––––––––––––––––––––––––
r Emellan eder: detta rör mig ej;
Men hvad jag redan hört, mig mera gläder,
Än om han geck i ok och lydde blindt
De gamlas råd, och sjelf ej vilja ägde.
Låt honom gå sin gång, han känner sig:
Hvad åldren fruktar, är en lek för ungdom,
Och, tro mig, han går fortare än vi.
Oldur.
För fort, för fort. Han rasar, det är felet.
Som Gud han handlar, då det hogsint mod
Och kraft och drift for ögonblicket gäller.
En Jätte lik, han kämpa kan med Asar,
Och det för intet. Fordras lång begrundning,
Och tanken måste verka förrän §värdet,
Om det ock gällde hans, ja, verldens lif:
Han går i elden rakt, då nycken bjuder.
Jag frnktar, han förstör, hvad vi byggt upp.
/
Folke.
Det ligger något stort och outgrundligt
I Alriks själ och lynne. Hvem kan säga:
Gå dit! åt honom, eller: stanna här?
Han är sitt eget öde; märk det väl:
När stunden nalkas, så skall Alrik stanna.
Oldur.
Han är en storm. Vidt öfver haf och länder
Han far, vill rensa luften, men i farten
Insuper sjelf, ur träsk, från blomsterfält,’
* Än giftiga, än helsosamma ångor.
––––––––––––––––––––––––-
i
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
