Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©***.–––––––––––––––––––- :––––––––––-wfc*®
Liksom en dufva öfver hafvets rymd.
En ständig oro mina dagar varit.
Kom der en ljusare och bättre stund,
Från himlen sänd ned öfver mig ibland,
Som denna qväll: jag upplät själ och ögon
För Christendomens ljus: jag njöt deraf,
Och närmare den saknade jag fann mig.
Min andakt var ett offer åt min Hulda;
När hon nu återkommer, tänkte jag,
Jag med en fridens kyss vill möta henne,
Och säga: Din i tro, och din i kärlek!
Den aningen jag vårdade så helig,
Och i min smärtas tid den var mig allt.
När allt är borta, så är intet qvar.
Du tog det, Gubbe! bort med dödens stämma;
Bröt lifvets kärna ur mitt bröst med makt:
Jag kastar skalet ned för dina fotter.
Emund.
Hör du hur palmen susar Öfver griften?
Lyss väl! det rör sig djupt i jordens famn,
Långt härifrån; se der, nu kommer hon
Sa bär — (Han går långsamt > med handen Ijrftad.)
med stilla gång. Jag känner stegen;
Ty vi ha mycket, myoket gått tillsammans.
Hon har ett sken kring hufvudet; i handen
Ett kors hon bär. Nu står hon åter stilla.
Mitt barn, Mitt barn! ser du ej mig, din far?
(Han utbreder armarna* och dignar neder.)
Alrik (uppehåller honom).
\
Dör också du? Nej, Emund, gör ej det!
^ Vak upp och sansa dig. Vill du ej hvila? ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
