Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|**i.–––––––––––––––––––––––––-
p Yår vandrings saga, som jag länge nog
I trånga bröstet hafver inneslutit,
Förr’n lågan släpper, kolet blott är qvar,
Och dödens falke lägger sig deröfver.
Trehundra dagar, om mitt minne räcker,
Forlupit, sedan här jag gick om bord,
Med Hulda mild och blek invid min sida.
Och om vår färd är intet att berätta, •
Förrän på Tysklands jord vår gång begyntes.
Den första natten kom; men inga stjernor,
Ty moln och storm och dunder hade redan
Inkräktat himmelen med eld och svärd,
Och ingen hydda böd oss tak och värma.
I skogens djup vi bäddade vår säng:
Jag sof mot dottrens knä, ty jag var trött;
Men Hulda söng, och Gud i molnen söng,
Att bergen brakade och hafvet fräste.
Vid Guds och Huldas sång man slumrar skönt.
Men ach! hon låg för nära jordens hjerta
* Den natten: jorden blef för kär i hepne,
Och hon sög upp dess våta andedrag.
När jag då vaknade i dagens gryning,
Satt hon äunu och log emot mig ömt:
Klar sken i silfverglans mot morgonsolen
En krans af daggens perlor på dess lockar.
Yi stego upp och vandrade igen.
I Myklagård, den stora Kejsarstaden,
Guds kyrkor sågo vi, och sköna taflor,
Mariebilder, fielgonben och böcker;
5 Och efter faror, efter tusen strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
