Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®sb*––––––––––––––––––––––––––t*#*
f
Det vill ha slut på dagens långa arket:
Det tarfvar ro, #iin son! och natten lider.
(Han reser sig.)
Kom! dötter, än# en gång vi gå tillhopa:
Än sjunga vi en aftonpsalm tillsammans;
Men Emunds staf ar skör och gammal vorden i
Den är af törne och den brister snart.
{Han sönderbryter sta/ven.)
En ny jag skär vid helga stadens port:
Der växa cedrar nog och/myrtenskogar. ’
Alrik.
Jag sitter ej och gäckas här med lifvett
Dig hjelpe Gud! min far, jag kan det ej:
Min syster ropar mig, och svärdet törstar.
{Omfattar Emund hårdt.)
Min far i var glad: jag söker upp vår Hulda.
(Han tar svärdet och störtar ut.)
Emund.
Det var ett väldigt famntag, käre Alrik!
Så klämma dödens armar en om lifvet.
Du var väl dödens budskap, skickad ut
Att mig bereda på den sista färden.
Välkommen, död! fastän’du kommer sent;
Men tag mig icke galen bort af jorden:.
Låt själens öga renas från den hinna,
Den spindelväf af bistra, heta tårar,
Som lidandet omkring dess klarhet spunnit*
En ren besinning, Gud, mig sist förläna!
Mitt lif var stormigt, brusande dess skiften;
Gif lugn i döden, och gif lugn i griften!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
