Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utsilas smått, och sist en morgonstund
Hopkrumpen dö, och ifrån bladet fall*
Anden.
Guds kämpe blif! Statt upp, låt döpa dig!
Gräf hednaskruden ned i mullen fjerran:
Ikläd dig ljusets rustning, strid för Herran,
Så vinner du hans helgonpalm och mig.
Alrik.
Träd närmare, Guds dotter! lys min själ
I nattens dunkel; men låt ljuset falla
Så mildt hugsvalande, att jag ej svindlar.
Jag är af jord och stoft, förmår ej skåda
Ohölj dt Guds återsken på dina kläder;
Men blif mig när, tills morgondagen bräcker.
Anden.
Hvad natten fostrat under dunkla vingar,
Med morgonstjernan upp mot himlen svingar:
Jag hör, hur Raphaels strålharpa klingar.
Hon kallar mig. Statt upp! låt döpa dig, •
Så vinner du Guds helgonpalm och mig.
(Anden försvinner. Djup stillhet.)
Alrik.
Hon flyr.— det är förbi med dröm och mörker:
I östern ljusnar dagens majestät.
Till strid re’n famna Natt och Dag hvarannan:
Nu är ock tid att kämpen reser sig,
Och skakar af sig nattens kulna dimma,
Och framgår klar med bragdens sol i. pannan.
(Solen går upp.)
Täckelset faller.
«***- –––––––––––––––––––––––––––
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
