Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$**•
Orm (i det han stupar). <
Ve! jag är dod. (Han ger upp andan.)
Oldur.
Och Oldur lefver än —
Blod af mitt blod — Ohämnadt skall du flöda?
(Han rusar öfver svärdet, som ligger bredvid den slagne
Orm.)
Alrik.
Än finnas dödar nog. En ger jag dig;
Förlåt mig, om det svider. Känn din Son!
(Han nedkastar hjelmen från hufvudet.)
Du Alrik? Härlig syn! Nu är jag mätt.
Död! stjäl dig vingar, flyg med trötta anden,
Och kasta honom på den öde stranden,
Der minnet slocknar ut.
(Han sticker sig igenom och anfaller Alrik med det blodiga
svärdet.)
Och tidens natt är kommen. Gudar! Gudar!
Har jag ej jern? Finns ingen död för mig?
Oldur.
Du är ock mogen.
Alrik.
i
Nej, Fader! håll! din arm behöfves ej;
Det svärd, som eden tog, har eden löst,
Och jag är fri från löftets hårda skuld.
En ljuflig ro och vällust mig betager.
Mig smeka pulsens slag, så heligt varma,
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
