Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runesvärdet och Den förste Riddaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•***’ — ^ -*«®
^ Liksom en himmelsk mö med rosenmun f
Gaf kyss på kyss åt hjertat, som vill kallna.
(<Oldur neddignar mot en klippa. Ansgarius, som nedstigit
från hö gen j håller Alrik i famnen.)
Oldur.
Jag lutar mitt hufvud mot klippan hård;
Ej hafver jag son eller vård.
Jag dör. De må spotta på grafven med hån;
Det gör hvarken till eller från.
Ty den gamles Vålnad på stjernor går:
Med det evigas nycklar i handen han går.
De bespottare skola få gråta till-slut,
Bedja kraften den höga och nycklarna ut;
Men förgäfves —
Det till himmelen for, kommer aldrig derut. (Han dör.)
Alrik (som nedsjunkit till jorden,
men stödes af Ansgarius
och Clemens).
Var det min Faders stämma, som jag horde?
För mig till honom fram!
Ansgarius.
Gud är din Fader.
(Biskopen ger Alrik korset att kyssa. Derpå höjer han det
högtidligt upp mot himlen.)
Alrik.
Hell, höga träd, hvad du i solen blänker;
Hvad glans du vidt kring Nordens fjällar ger!
O, hvilken krans, i skenet, som du skänker,
Af stora Konungar jag sitta ser!
— –––––––- —— ——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
